• open panel

Grundkurs - Jag är tillräcklig

 

Att gå en Grundkurs i personlig utveckling blev en tydlig fyrbåk i mitt liv. De tre gånger fem dagar under några vintermånader i stormigt och snöigt Grundsund, Bohuslän, markerade början på ett fyraårigt personligt och relationellt utforskande och en utmanande utbildning till Diplomerad gestaltterapeut.

Vägarna till en grundkurs kan vara väldigt olika. För mig var det ett långsamt neddoppande i gestaltvärlden. Efter att ha gått några år i grupphandledning inom ramen för mitt arbete på en kvinnojour och sedan ytterligare några år i individualterapi hos en gestaltterapeut fick jag tips om att gå en grundkurs. För mig var det då inte helt självklart att jag skulle klara av att vara en i gruppen. Van och bekväm med att leda och hålla i olika typer av grupper (till exempel utbildningsgrupper och självhjälpsgrupper) kändes det obekvämt och oroligt att gå in i en grupp utan att ha en roll, en funktion, att hålla mig i. Men det var dags att hoppa och se vad som fanns för mig att hämta i att låta mig hända i en grupp. Jag hade varit alldeles för länge i komfort-zonen och behövde utmaningar och tillväxt.

Magiska saker kan hända i en ring av stolar med åtta okända personer och två gestaltterapeuter. Det gjorde det i IF Grundsunds klubblokal den gången för många år sedan och det kommer det att göra även på den grundkurs jag nu i vår leder tillsammans med Per Vestberg.

När jag nu själv skulle åka på min första grundkurs som ledare och terapeut skulle min utbildning och jag själv hålla? Skulle jag vara tillräcklig för individerna och för gruppen? Skulle jag kunna bidra på ett tillräckligt gott sätt så att alla processer blev konstruktiva och helande? Skulle jag kunna stödja och utmana i lagom dos? Tanken på otillräcklighet, och om jag tagit mig vatten över huvudet, flög förbi. Känslor av otillräcklighet och oro är välbekanta känslor, men de fick inget fäste den här gången utan istället fanns ett djupt lugn, leklust och en övertygelse om att jag står väl grundad i mig och i mina utbildningsår. Jag kommer att räcka till och skulle jag mot förmodan någon gång inte göra det så finns det någon annan som fångar upp. ”Leap and the net will appear” som ett Zen-uttryck säger.

När jag förberedde mig inför att åka på första grundkurstillfället i februari kände jag stor värme och ödmjukhet inför alla som söker att hitta mera in till sig själva och få stöd i att förhålla sig till alla pålagringar och normer som hämmar oss och beskär våra liv. Pålagringar som kommer från familj och samhälle till exempel kring hur man är och ska vara. Hur man bör känna eller vad man inte får känna och så vidare. Jag kände och känner stort ansvar och nu är det dags för mig att stödja (och utmana) som jag själv har fått stöd i sökandet efter fördjupning inåt och utåt i möten med andra.

Att ha släppt in Gestaltteori och praktik i mitt liv har gett mig en ökad tillit till mig själv och mina resurser. En mer balanserad syn på hur jag påverkar och hur jag vill påverka andra människor. En ökad tillit och förmåga till att relationer bär, och sist men inte minst, en ökad glädje och livslust. Detta sprider jag gärna vidare.

/Anna-Sara Rosengren, Gestaltterapeut och kursledare för Grundkurs i personlig utveckling


 
               Gestaltakademin i Skandinavien | Duvnäsgatan 14 | 116 34 Stockholm | 08 - 10 81 71 | info@gestaltakademin.se | © Gestaltakademin 2012