• open panel

Från reflexion till reflektion

 

Att anta utmaningen och möjligheten att skriva ett blogginlägg som ska läsas av en välinsatt grupp läsare … Hur lätt som helst att säga nej, men som alltid sa jag ja och sitter nu här sista dagen för inlämnande och undrar om jag någon gång kan göra annorlunda än mitt mönster. När jag första gången skulle skriva en uppsats på universitet sa min handledare: Utforska, behandla och skriv något litet nytt om det som människor bryr sig om. Det blev då en tröst för mig och mina oöverblickbara ambitioner och jag håller fortfarande i den livlinan. Så min förhoppning är att mina ord är något du bryr dig om och kan ge någon ny känsla eller tanke.

Att jag just nu famlar efter det lilla att skriva om beror på dålig planering till viss del. Men den största orsaken är att jag är uppfylld av mina tankar om Nelson Mandela, vår tids största kämpe för mänsklighet och demokrati om du frågar mig. Vanligtvis är jag svårimpad vad gäller ”stora kvinnor och män”. Det är vardagshjältinnorna och vardagshjältarna som inspirerar mig. Vad gäller Mandela är jag helt såld. Så i det som just nu är hela min yttre och mellanzon reflekterar jag vidare i inlägget.

Tur det är tidig lördag morgon så jag har kunnat sitta ensam, länge vid köksbordet med tekoppen, läst, gråtit, bara varit i känslan. Att en människas livsgärning påverkar mig så. Vad är det jag känner och tillåter mig känna? Jag ska inte gå in på faktorerna och du har dina egna bilder utan mer om balansen mellan att känna och vara i nuet utan att de egna reaktionerna tar överhanden. Under utbildningen och i min vardag har jag fått kämpa med att vara i nuet. Märkligt, för jag trodde tidigare att det var en styrka hos mig att vara här och nu, men det har handlat om mig, mina behov och inte för att vara stöd för att föra utveckling mellan människor framåt. Att istället få känna flowet i grupp, i sig när energicykel går runt om och om igen och gruppen når nya önskade lägen. Underbart! Hela energicykeln är så tydlig för mig och jag vet var jag vanligtvis åker av banan. Det enda jag säger till mig själv och till dig, för jag är ganska säker på att vi är fler som känner igen oss: Lysande, nu vet jag hur den här avåkningen kändes och får ett minne till som kroppen kan minnas som en god reflektion och kanske blir det annorlunda nästa gång.

I min vardag är jag chef och har inte specifika uppdrag som förändringsledare. För mig har min gestaltupptäckt fått mig att se komplexiteter om människor i relation till varandra som jag har kunnat ana, men inte riktigt se förut och framförallt inte vetat hur jag ska förhålla mig till. Om du kommer ihåg hur det var att vara tonåring, när livet och åsikterna var svarta och vita, livet så enkelt, besluten gick snabbt och konsekvenserna… fanns de? Ungefär så känns min gestaltupptäckt för mig. Jag har utvecklat min medvetenhet och rör mig från reflexion till reflektion. Nu fortsätter jag min resa i förmågan att i relation vara i nu, kombinerat och balans med min chefsfunktion.

Sitter fortfarande vid köksbordet med en tovig pappersnäsduk i handen. Jag kan ge mig katten på att Mandela var en bra förändringsledare utan att han visste att det var det han var, också!

Marianne Öst, Rikspolisstyrelsen


 
               Gestaltakademin i Skandinavien | Bondegatan 21 | 116 33 Stockholm | 08 - 10 81 71 | info@gestaltakademin.se | © Gestaltakademin 2012