• open panel

Första kursveckan på temat Att stödja en organisation i utveckling

 

På väg till kursveckan på mitt sista fjärde år kände jag mig ivrig. Ivrig att få träffa klassen igen, ivrig att få komma igång, ivrig att få min karriärmässiga omorientering bekräftad av mig själv. Visst har jag gjort ett bra val för resten av mitt arbetsliv, eller hur har jag det?! När tåget från Skåne blev två timmar försenat och jag inser att jag kommer att missa kursstarten, då hör jag mig själv vara tämligen otrevlig mot Skånetrafikens personal. Som om det skulle hjälpa. Och jag ber om ursäkt, jag förklarar och kvinnan säger att hon förstår. Men samtidigt undrar jag vem som tänker i dessa organisationer när spårlagningar planeras, har de inte haft tid att tänka kanske, det är ju sommar, och hur är det i samarbetet mellan Skånetrafiken och SJ…kanske behöver de stödjas…

När jag blivit medveten om min irritation och släppt den, då njuter jag av tågresan. Det är ett härligt mellanrum för att låta tankar flöda ackompanjerad av bilder av Sverige.

När jag väl kom fram till Bommersvik så satte vi igång att jobba med case. Ulfs case innehåller alltid en organisation som behöver stöd i sin utveckling. Kanske har ledningen en ganska bra bild av var skon klämmer, ibland inte. Och nu ska vi analysera och studera dem. Vi sliter med våra 44 modeller (eller var det 48, 52, och det är helt oviktigt) och försöker jonglera kreativt mellan dem. Vi har bytt kikare flera gånger varje dag (bytt perspektiv) och vi har stannat och rollspelat i de olika perspektiven, vi har lagt på fler dimensioner, systemnivåer, vi har tittar på intressenter och deras behov, vi har varit i kaos och levt multikomplext. Lusten inför detta är stor, och vi skrattar mycket. Vi talar storheter, detaljer och trots tröttheten på kvällarna hittar vi nya perspektiv. Vi har ritat organisationer utifrån människor, gränssnitt, uppdrag, leveranser, sociala relationer och makt. Vi har vänt och vridit på dilemman för att finna det bästa ur motsatserna – och undvika begränsningar. När man väl accepterar motsatsernas existens är det möjligt att finna balans nu och framåt.

Vad tar jag med mig från kursveckan? Vad är det som gör skillnad? Vad är det som får människor att välja att göra annorlunda imorgon jämfört med idag? Det har vi haft många samtal om, och min tro just nu är att det handlar om att våga stanna kvar i nuläget och utforska hur gör vi idag, och när vi synliggör krångel, och stannar i krånglet, då skapas den bästa drivkraft för förändring – oro och ångest – jättehärliga energier 🙂 Människor tar ansvar – när vi har anledning att ta det – att skapa något bättre.

Aktiviteterna och jobbet jag gjorde på kursveckan hjälpte mig att bekräfta mitt val av lärande för livet – jag befinner mig i nöjdhetsrutan. Yolo!

Boel Andersson, sista års studerande vid Gestaltakademins O-program



 
               Gestaltakademin i Skandinavien | Birger Jarlsgatan 58 | 114 29 Stockholm | 08 - 10 81 71 | info@gestaltakademin.se | © Gestaltakademin 2012