• open panel

Att med kraft slungas in i olika sammanhang

 

På väg ut till Bommersvik och mitt första möte med Gestaltakademins styrelse drog jag mig till minnes dagen då jag fick veta att jag inte blivit antagen till GA’s utbildning. Jag bodde på Gotland, och med tårar rusande jag ner till havet där jag ilsket och med kraft slungade tunga stenar ut i det stora blå. I mitt hjärta visste jag att jag ville studera gestaltterapi? – och min rörliga själ ville verkligen inte vänta. Tänkte inte vänta. Så, när jag slickat mina sår såg jag mig runt. I creativly adjusted to the situation, and I moved. Jag gav mig ut i världen och har sedan dess navigerat runt bland gestaltinstitut i England, och i andra internationella sammanhang - för att skapa mig min Gestaltutbildning. Jag är inte längre arg på GA, inte ett dugg! Däremot känner jag en stor tacksamhet för det jag fått lära på mina utflykter, och för att jag nu kan få möjlighet att med mina erfarenheter och perspektiv tillsammans med andra kan få bidra till GA och Gestaltterapins framtid i Sverige. Så spännande!

Om jag återgår till den där dagen på Bommersvik, och mitt första styrelsemöte; Det som mötte mig var grönt gräs, och stora ytor där studenter levde och lärde tillsammans. Jag fick smaka sol och en strålande avslutning på bryggan vid en stilla sjö. Vackert, underbart – och en miljö som givetvis påverkar vad som kommer att bli ”Gestalt” för de som studerat på GA. För mig blev kontrasten enorm. Jag hann bara smutta på mitt bubblande glas i solen innan det var dags att bege sig mot mitt jobb på Metanoia Institue. Schwish upp i himlen, genom molnen och plötsligt på plats i en helt annan verklighet. Metanoia, som är ett av de främsta gestaltinstituten i Europa, ligger i ett klassiskt Engelskt Victorianskt hus i Londonförorten Ealing. Runt om bullrar trafiken längs skräniga affärsgator, och den enda lungan är trädgården på baksidan. Här har utbildningen ett annat upplägg än på GA, och i de trånga trapporna möter jag studenter från många etniska och kulturella bakgrunder, en del väldigt unga och de som är äldre. En större spridning i såväl ålder som etnicitet, än vad jag mötte på Bommersvik. I pauserna myllrar studenter runt varandra i köket och biblioteket, och försvinner sedan blixtsnabbt in i utbildningsrummen och ner i de omöjligt mjuka soff-stolarna. Alla vet hur det är att svettas över att få ihop sina klient- och handledningstimmar, och vikten av att kunna sin teori och tydligt formulera en Risk assessment. En miljö som givetvis präglar vad som är Gestaltterapi just där.

Och det är just det här som är så spännande tycker jag – Gestalt är inte bara Gestalt! När jag flyttade hem till Sverige och sökte mig till gestaltsammanhang möttes jag ofta av beskrivningen ”Det är så Gestaltiskt”. Well, I am not so sure what you mean with that. Som jag ser det finns det en gemensam nerv i gestaltteorin, en grundläggande plattform – men också många kulturella skillnader. Det tycker jag om. Det som ligger mig varmt om hjärtat är våra sociala och politiska rötter – vår relationella och existentiella värdegrund. Det är ett engagemang jag för med mig in i GA’s styrelse, och eftersom jag själv växt upp i andra gestaltkulturer hoppas jag att kunna bidra med att då och då ifrågasätta sådant som kanske blivit en outmanad självklarhet i verksamheten.

/Helena Kallner, Gestaltterapeut och nytillträdd styrelseledamot i Gestaltakademins styrelse



 
               Gestaltakademin i Skandinavien | Birger Jarlsgatan 58 | 114 29 Stockholm | 08 - 10 81 71 | info@gestaltakademin.se | © Gestaltakademin 2012