• open panel

Förstaårselev med hundra år på nacken

 


Nu när läråret börjar närma sig sitt slut – bara två internat kvar! – kan jag börja ta till mig omfattningen av den resa jag och min klass gjort tillsammans. Det är inte bara lärandet i sig som gör att det går åt dagböcker och tankekraft. I år är första året alla klasser på Gestaltakademin finns samlade på ett ställe samtidigt, hela året. Det gör att vi kan lära känna kurskamrater som gjort samma resa som vi gjort, men också att det blir rätt mycket att ta in.

Det är inte utan att det känns som att börja ettan i grundskolan igen. Allt är så nytt: skolan, ämnena och alla dessa människor! Bara lärarkollegiet är uppåt fyrtio personer, sen tillkommer STURE och alla de andra klasserna.

Man ska lära sig hitta mellan alla husen, komma ihåg koden till bastun och gymmet, ta med tränings-kläder och inte minst, komma ihåg de viktiga dagböckerna. Det går åt några stycken. Jag har bara två: en för internatveckorna som minnesstöd vad vi faktiskt gjort och en för min personliga resa där jag skriver dagbok ”på riktigt”. Där tar jag också med sessionerna med min utbildningsterapeut och allt annat som dyker upp i huvudet inför, under och efter utbildningsveckorna. Så här i efterhand, borde jag ha skaffat mig en mapp för all dokumentation som tillkommer, gärna en som rymmer A3.

Om du tycker att det här låter virrigt, så vill jag bara skjuta in att vi har väldigt roligt också. Det blir mycket skratt. Och tårar. Det blir morgonövningar, musik och trerättersmiddagar. Det blir kvällar på bryggan vid Yngern. Det blir djup sömn i våra kollosängar, snabba duschar och en lång frukost. Det är viktigt att glömma bort ambitionen, lämna den hemma är du snäll. Jag lovar, du kommer komma precis så långt som det är meningen att du ska göra. Du kommer att komma fram.

Det ska ju sägas att det mesta ändå sker i oss som människor i sin helhet, inte bara i våra huvuden. Det vore ju nästan tråkigt om man kunde lära sig allt vi lär oss bara genom att läsa kurslitteraturen. Det skulle dessutom göra de trevliga, jobbiga och uttröttande internaten onödiga. Vore det bara traditionella studier, skulle vi kunna läsa in allt på två år på distans – och helt missa poängen!

Lärandet sker i upplevelsen. Upplevelsen sker i tankar, känslor och kropp – och det är kanske det som gör att åtminstone jag känner att jag studerat i fem år när jag knappt gått fem internat ännu. Jag tänker att det är som en relation. I början är allt så nytt, allt är viktigt. Sedan går åren och rätt vad det är firar man tio år tillsammans och undrar vart tiden tog vägen. Är det ett riktigt bra förhållande kan man vara nyförälskad efter tio år och fortfarande vilja tränga innanför skalet på sin kära.

Så efter tre internat, kan jag fylla ett halvt liv med de upplevelser jag fått med mig under veckorna. Jag känner mig som en vis gammal dam i sin gungstol, samtidigt som upptäckarlusten får mig att känna mig som fem igen. Visst låter det spännande?

/Maria, gått Grundkurs och går nu första läsåret på Grundutbilding

Kom på Informationsmöte och hör mer om Gestaltakademins utbildningar!


 
               Gestaltakademin i Skandinavien | The Castle | Slottsbacken 8 | 111 30 Stockholm | 08 - 10 81 71 | info@gestaltakademin.se | © Gestaltakademin 2012